Ljuset i biomörkret.

Kan film påverka dig och mig till att bli bättre människor? Låter kanske otroligt att en 90 minuters rulle skulle kunna påverka oss så, men det är inte omöjligt.

Förmodligen har du någongång precis som jag sjäv sett en film som berört dig eller kanske innehållt en karaktär med egenskaper som du själv strävar efter. När filmen slutat har du rest dig upp fylld med energi och idéer om hur just du ska utveckla dessa egenskaper. Den där på-nytt-född-känslan sprider sig inombords och du kan inte annat än stråla av upprymdhet.

Eller så kanske du sett en film som fått dig att känna precis tvärtom. En helt fruktansvärd film. Fruktansvärd i den bemärkelsen att den handlat om orättvisor, förstörelse, trasiga relationer, människor vars själar trasats sönder eller bara ofattbar ondska.

När eftertexterna börjat rulla har filmen i stället lämnat dig kvar i stolen förtvivlad och arg med en bitter smak i munnen. När du sedan gått ut genom biosalongens dörrar gör du det med tanken att du ska göra en förändring. Så här får det helt enkelt inte vara och nu ska du rädda världen. 

Sedan är det inte det lättaste att rädda världen helt ensam men som Gud säger till Evan i Evan den allsmäktige "så kan även små goda gärningar förändra världen" så är också du inne på samma spår. Kanske skänker du en slant till Rädda Barnen eller så visar du bara mer uppskattning för dina nära och kära. 

Exempelvis varje gång jag ser Alpha Dog så påminns jag om hur dumt det är att bara följa strömmen och lyda vad andra säger i stället för att lita på mitt eget förnuft. Filmen är baserad på en verklig händelse och handlar om en kille vars lillebror blir kidnappad och mördad eftersom att han är skyldig en knarklangare pengar.Hade bara någon av dem i filmen litat till sitt eget förnuft och vågat trotsa ledaren hade slutet blivit helt annorlunda. 

Så jag tror definitivt att film kan påverka oss positivt så när jag läser artikeln "Bio får bitarna att falla på plats" i Svenska Dagbladet av Karin Svensson kan jag inte annat än känna igen mig. Atrikeln handlar om forskaren Tomas Axelsson som med hjälp av enkäter och djupintervjuer kartlagt de tankar som kan födas ur starka filmupplevelser. 

Som Axelsson med sin forskning vill visa kan dessa tankar påverka oss till det bättre i motsats till tidigare forskning som i stället koncentrerats på films negativa påverkan. 

"När filmpåverkan diskuterats bland akademiker hanlar det ofta om extrema våldsskildringar och pornografi" står det i artikeln. Nu vet inte jag vad de kommit fram till inom ämnet men jag tror inte att man kan påverkas till att begå våldsbrott enbart på grund av att man sett en film som innehållt våldsamma scener. Jag blir rent ut sagt irriterad när sådana slutsatser tas. Däremot kan jag hålla med om att pornografi i viss mån kan ge en skev bild av sex. 

När jag då läser att Axelsson skriver avhandlingen Film och mening som granskar den positiva påverkan film har tänker jag "Äntligen någon som inte bara ser något som förorenar våra sinnen när det kommer till populärkultur".




   









0 kommentarer

Let’s talk about sex.

Jag tycker det är ganska intressant med olika människors syn på sex. Läste till exempel om en mormon i Glamour. Hon var 27 år och fortfarande oskuld eftersom hon sparade sig för den rätte. Själv tycker jag att det är rätt sjukt att en religion ska styra så pass mycket av ens liv. Tänk så många år av njutning hon gått miste om.


Men det är hennes kropp och helt upp till henne. Något som jag tycker är tråkigt dock är att synen på sex fortfarande är ganska konservativ. Fortfarande är det lite så att en tjej som haft sex med många stämplas som en slampa. Fast tjejer har lika mycket sexuella behov som killar. Alla vill inte ha ett förhållande och sex kan vara njutbart utan kärlek med i bilden. Sex och kärlek är två skilda saker även om sex kan vara en del utav just kärlek.


Känner man för att ha sex tycker jag att man ska ha det. Så länge man gör det för sig själv och ingen annan.  Något som jag stört mig på ett bra tag är att vissa verkar ha en uppfattning om att tjejer som knullar runt har trasiga själar. Varför måste det vara så? En tjej kan njuta precis lika mycket av kravlöst sex som en kille. Utan att det betyder att hon är trasig.


Det handlar inte om hur många man har sex med. Det handlar om njutning. Att följa sina lustar. Att utforska varandras kroppar. En tjej kanske vill leka tillsammans med en kk eller dra hem ett one night stand från krogen, precis som en kille och då ska hon få göra det.


More pleasure to the people helt enkelt och jämställdhet även när det kommer till sex. Inte bara när det gäller löner och jobb.  





  

1 kommentar

Om en smäll är okej, hur många är för mycket?

För ett tag sedan blev min lillebror misshandlad. Tre äldre killar använde honom som slagpåse på fyllan. Vilket resulterade i att min lillebror blev skjutsad till akuten nerblodad och med bruten näsa. Hade inte någon upptäckt vad de höll på med kanske det hade slutat mycket värre.  Jag får verkligen ont i magen bara jag tänker på det.


Mindre än en vecka efter misshandeln så la polisen ner fallet. Varför? Jo de hade inget att gå på. Eftersom misshandeln hände här i Hackås, där det nästan är så att alla känner alla, så ringde mamma runt lite. Vilket också ganska snabbt ledde till att hon fick veta vilka de var. Hon ringde polisen sa vilka det var och vilka som sagt det. Tyvärr kommer nog misshandeln aldrig utredas på grund av att vittnena tiger.


Vad jag vet så finns det två vittnen. Problemet är bara att de är kompisar med idioterna som misshandlade min lillebror. Och man tjallar inte på en kompis eller gör man det?


Jag är totalt emot våld och skulle mina vänner någonsin misshandla någon och jag såg det så skulle jag vittna emot dem. Vill de inte vara min vän sen så fine. Ett sådant beteende är inte okej.


Gäller det saker och stölder så bryr jag mig inte, även om det är fel så går materiella ting alltid att återställa. En person går inte att byta ut emot en annan. Något som jag funderat över är: vart drar de som inte vittnar emot sina vänner gränsen. Har de överhuvudtaget en gräns? Är allt okej?


En misshandel kan ju tydligen vara okej, men hur grov misshandel? Om någon dör eller om offret får allvarliga skador och men för resten av livet, skulle de vittna då? Eller skulle de fortfarande inte tjalla på vännen. Jag vet att verkligheten inte är svart eller vit men hur blodiga får en väns knogar bli innan man bryter tystnaden? Hur många smällar är för mycket?










1 kommentar